/ Graviditeten / Levi 0-6 månader / allmänt /

Tankar och känslor efter ett katastrofsnitt

Jag funderar ofta på förlossningen. Det är mycket att bearbeta, det tycker jag verkligen. Funderar inför (förhoppningsvis) framtida förlossningar. Kejsarsnitt eller föda vaginalt? Kommer jag ens få välja? Googlar, läser, funderar. Hittar detta (kolla screenshoten längst ner i inlägget).


Jag kände precis såhär. Eller känner. Vet egentligen inte hur långt jag kommit i all bearbetning. Det känns ju betydligt bättre nu än precis när han hade kommit. Sen vet jag inte, kanske det kommer kännas bättre eller så kanske det är helt bra redan nu. Jag har ju inget att jämföra med! 
Jag skulle inte säga att jag är eller har varit deprimerad. MEN jag tror att jag hade det "jobbigare" än vad dom flesta har det. Allt har varit jobbigt, jag har haft mycket ångest första tiden med Levi. Jag har från första sekund älskat honom från djupet av mitt hjärta men jag har inte känt mig lyrisk och överlycklig som dom flesta skriver att dom är första tiden i bebisbubblan. Mer mot att vara nedstämd och känna mig likgiltig skulle jag säga. Det är jobbigt att känna så istället för vad jag förväntade att jag skulle känna. Jag trodde att jag skulle vara överlycklig och sväva på moln, gissa hur dåligt jag mådde över att inte känna så?! Nu inser jag att det är okej. Det är många som känner som jag, det är inte jag som är konstig. Alla reagerar olika! 
På ett sätt så har jag haft svårt att ta till mig att Levi är mitt barn. Jag var inte med när han föddes, fick aldrig höra bebisskriket när han plockades ut. Jag missade stunden jag gick från en vanlig tjej till att bli en mamma. Ja, jag känner mig snuvad, besviken och ledsen över att jag inte fick en standardförlossning. Jag känner mig inte sämre än andra, jag är bara ledsen över att det inte blev som jag tänkt mig på långa vägar. 

Nej det här är mycket att bearbeta och det kommer nog ta ett bra tag. Jag är däremot väldigt glad över att jag har Mattias vid min sida. Han är verkligen min största trygghet. Och jag är så glad att det blir lättare med Levi för varje dag. Jag känner mig bara lyckligare och lyckligare för varje dag som går, och kärleken till honom går inte att beskriva. Detta är det jobbigaste, men absolut BÄSTA som någonsin hänt mig ♡ 

#1 / / Ulrika:

Hej!
Din blogg är så mysig att läsa.. Jag har inte varit med om ett snitt utan en "vanlig" förlossning och ändå känner jag igen mig mkt i det du skriver. Känslan av att inte vara lyrisk och känna dom rosa molnen.. Har också varit där... Hör av dig om du vill surra mer, jag tror du vet vem jag är 😜😉

Svar: Jaaa, förstår inte varför folk inte pratar mer om det... för det är ju absolut inget fel med att känna så! Det gör jag gärna, kram 😊
Julia Knuts