/ Graviditeten / Levi 0-6 månader / allmänt /

Tankar och känslor efter ett katastrofsnitt

Jag funderar ofta på förlossningen. Det är mycket att bearbeta, det tycker jag verkligen. Funderar inför (förhoppningsvis) framtida förlossningar. Kejsarsnitt eller föda vaginalt? Kommer jag ens få välja? Googlar, läser, funderar. Hittar detta (kolla screenshoten längst ner i inlägget).


Jag kände precis såhär. Eller känner. Vet egentligen inte hur långt jag kommit i all bearbetning. Det känns ju betydligt bättre nu än precis när han hade kommit. Sen vet jag inte, kanske det kommer kännas bättre eller så kanske det är helt bra redan nu. Jag har ju inget att jämföra med! 
Jag skulle inte säga att jag är eller har varit deprimerad. MEN jag tror att jag hade det "jobbigare" än vad dom flesta har det. Allt har varit jobbigt, jag har haft mycket ångest första tiden med Levi. Jag har från första sekund älskat honom från djupet av mitt hjärta men jag har inte känt mig lyrisk och överlycklig som dom flesta skriver att dom är första tiden i bebisbubblan. Mer mot att vara nedstämd och känna mig likgiltig skulle jag säga. Det är jobbigt att känna så istället för vad jag förväntade att jag skulle känna. Jag trodde att jag skulle vara överlycklig och sväva på moln, gissa hur dåligt jag mådde över att inte känna så?! Nu inser jag att det är okej. Det är många som känner som jag, det är inte jag som är konstig. Alla reagerar olika! 
På ett sätt så har jag haft svårt att ta till mig att Levi är mitt barn. Jag var inte med när han föddes, fick aldrig höra bebisskriket när han plockades ut. Jag missade stunden jag gick från en vanlig tjej till att bli en mamma. Ja, jag känner mig snuvad, besviken och ledsen över att jag inte fick en standardförlossning. Jag känner mig inte sämre än andra, jag är bara ledsen över att det inte blev som jag tänkt mig på långa vägar. 

Nej det här är mycket att bearbeta och det kommer nog ta ett bra tag. Jag är däremot väldigt glad över att jag har Mattias vid min sida. Han är verkligen min största trygghet. Och jag är så glad att det blir lättare med Levi för varje dag. Jag känner mig bara lyckligare och lyckligare för varje dag som går, och kärleken till honom går inte att beskriva. Detta är det jobbigaste, men absolut BÄSTA som någonsin hänt mig ♡ 

/ Graviditeten / allmänt /

Graviditeten

Det är konstigt hur hjärnan fungerar ibland... Kollar ofta tillbaka på bilder när jag var gravid och jag saknar det! Trivdes så himla bra att vara gravid, hade en lätt graviditet nästan hela graviditeten. Det var där mot slutet som det vart jobbigt med svullna ben, högt blodtryck, huvudvärk, flimmer för ögonen osv. Då ville jag verkligen bara att det skulle vara över! Men annars stortrivdes jag, älskade min stora runda mage, bebisens sparkar (trots att det kunde göra riktigt ont) och att ha nåt att längta till! Ha ett datum att se framemot (trots att oddsen är rätt små att det händer nånting just det datumet). Att få förbereda, köpa kläder, barnvagn och bilbarnstol. Gissa och fundera över vad det är för kön, hur stor bebisen kommer vara, hur den kommer se ut. Tänka ut namn. 

Det var en riktigt mysig tid när jag tänker tillbaka. Just där och då njöt jag inte riktigt så mycket som jag önskar att jag gjorde, men det är väl lättare sagt än gjort. Jag är glad att jag fick graviditetspenning så jag fick vara hemma och vila upp mig samt förbereda inför bebisens ankomst. Det var verkligen härligt, då jag ändå mådde så pass bra. Få göra sånt jag tycker är kul, så som att laga mat, baka och se på serier 😁
Jag hoppas verkligen att jag får vara med om det en till gång. Men kanske inte riktigt än, om något år eller två. Och gärna få uppleva en vanlig förlossning, det är verkligen något jag önskar. Men det lät på förlossningspersonalen som att det inte skulle vara något problem, då navelsträngsframfallet var en slump att det hände.

Jag önskar verkligen att alla som vill ha barn får uppleva det. Att vara gravid är fantastiskt, och för att inte tala om att efter den långa väntan äntligen få sitt barn... Det är ju den stora belöningen ❤️

Att se magen växa var så kul! Gud va man längta tills det skulle börja synas där i början... 😉
Plusset på Stickan, helt fantastiskt! Längtar tills nästa gång man får känna den där känslan, den är svår att beskriva med ord. Glädje, förväntan, rädsla... Mycket på samma gång 😊
Ultraljudet, få se sin skatt för första gången. Se den röra sig trots att den är så liten! Även det, helt fantastiskt 😍
/ Graviditeten / Levi 0-6 månader / allmänt /

Kroppen efter förlossningen

Tycker kroppen är helt otrolig och har en helt annan syn på den efter graviditeten och tiden efter födseln. Tänk att det kan bli en helt ny person utan att man egentligen behöver göra nånting! Att kroppen klarar av det är ju helt fantastiskt. Under graviditeten så gick jag upp 18 kg sammanlagt. Ganska många extrakilon att gå och bära på! De flesta kilona kom sista tiden då jag började samla på mig vätska. Trots att jag inte alls är kroppsfixerad så hade jag lite ångest, tänk om alla kilona skulle stanna kvar efter födseln. När jag kom hem från sunderbyn en vecka efter att han hade plockats ut så var jag tvungen att väga mig. Till min förvåning hade då 15 kg försvunnit, och två dagar senare så hade jag gått ner två kg till. Allt detta hade alltså kroppen klarar av helt själv! Magen är mjukare och bristningarna är självklart kvar, men har nog aldrig haft så här lite ångest för min kropp som nu!  Kan ju vara pga att jag har en mycket större respekt för kroppen nu, eller helt enkelt för att jag inte har tid (eller ork) att gå runt och ha ångest för den. Oavsett vad så är det skönt att inte känna denna ständiga ångest! 


Höggravid, 4 dagar efter förlossningen och 3 veckor efter förlossningen.